CarroJa

Att man kan drömma så himla verkligt är läskigt. Drömde nog min värsta mardröm någonsin.

Jag och Johan skulle ha middag hemma hos oss och vi väntade på Anna & Fredde, men jag såg på honom att det var något som störde honom. Jag frågade vad det var, då han plötsligt uttrycker sig:
- Det här funkar inte längre.
- Vadå? Undrade jag.
- Vi, oss. Jag har inte dem känslorna kvar längre som jag en gång hade.
- Vadå? Hur menar du?
- Vi ska nog inte vara ihop längre.

Känslan, blicken jag såg framför mig, var hemsk. I samma ögonblick kommer Anna och är super glad. Jag försöker att inte säga något utan låtsas som om allt är som det ska. Tillslut orkar jag inte låtsas längre, och jag berättar för Anna.

- Johan tycker inte om mig längre.. Vi är inte ihop längre.

Anna visste inte vad hon skulle säga. Jag stod där gråtandes och kramade. Dem drog iväg hem igen så Johan och jag fick prata.

Johan var ledsen. Jag var ledsen. Alla tankar om vad vi skulle göra med lägenheten, bilen och allt vi har tillsammans. Vem tar vad?

Jag gick till soffan, gråtandes och var helt utpumpad. Massor med frågor, men inga svar.

Johan bad mig att vi skulle gå iväg. Till en lada, där våra familjer var.

- Jaha vad är det här? Det är då jag ser Johan ger mig en svart liten box. Jag fattar ingenting.
- Vad är det här? Frågade jag fundersamt.

- Öppna. Jag känner igen honom nu. Smilet, glädjen.
 Jag öppnar. Trodde det inte var sant först, jag fattar ingenting. Det var en ring.

- Men.. blev svaret, du ville nyss göra slut med mig för att sedan ge mig en ring? Jag förstår inte nu.

- Jag var tvungen att få dig till att inte ta något för givet.
- Du kan ju inte låtsas göra slut med mig ju!? Sa jag, men inte argt utan mer gråtandes och lycklig.

Sedan står vi där, lyckliga som vi brukar. Pussar på varandra, som nykära.

Jag vaknar upp och berättar allt lite kortfattat till Johan. Jag tänker inte göra slut med dig. Det var en dröm.

Jag är glad över att det var en dröm, för den där känlsan när han gör "slut" med en var fan inte rolig. Min mage knöt sig.

Så jag tolkar drömmen, som om vi ska vara rädda om det vi har.. <3







Ja,  vad ska man säga? Det här är bara början.. <3

Well well well! Vad händer här? Inte ett skit!

Jag har kurerat Hulda lite och pratat lite med henne. Det är sånt man måste göra ibland och då mår man bättre.

Jag vill ha massor med pengar så man kan göra en massa jävla saker! Men å andra sidan så tror jag, att jag är nog inte den enda som vill det.

Nu vet jag iaf mer saker som behövs i lägenheten. Man blir liksom aldrig klar! Men efter en till tur till IKEA så tror jag närmare bestämt att det känns som allt är klart. Johan hoppas nog på det. Han hatar att gå på IKEA och jag förstår honom (inte). Eller det gör jag nog för han tycker alltid det blir så dyrt men det är sant men också tar jag (oftast) såna saker som behövs och det kostar. Nej, han bet inte alltid på IKEA heller jag hjälper till där eftersom det är VI som bor ihop och det är VI som behöver sakerna så här ska det delas.

Nä, men nu är det fint väder och då blir man glad. Ma och pa är klar med renoveringen nu och haft in en massa saker i rummen och då insåg dem att jag hade saker kvar. Fuck! Så det ska jag gå igenom nu och kolla vad som ska få äran att följa med tillbaka och vad som ska kastas.



Nä några upp och ner intervaller på den här så kanske man får tillbaka denna mage

Jag upplevde mitt livs värsta mardröm inatt!

När man inte kan skrika, gråta eller prata i drömmen får man panik. Jag ligger helt stel. Ingen hör mig. Ingen ser mig.

Jag var i Örbyhus Skola, men inte som det ser ut nu utan det var inte renoverat. Jag är under taket (som idag inte längre finns), jag minns inte riktigt vem personen i sig var, men det var en skum/ läskig typ. Han följde efter mig. Vart jag än gick. När jag var hemma stod han där, utanför fönstret, dörren vart jag än vände mig stod han där.

Även när jag hade främmande stod HAN där. Han hade kontrollen över mig. Han iaktog allt det jag gjorde, och inte gjorde. Typ som om att han hade en dosa på vad jag skulle göra och inte göra.

Jag var ensam hemma, och vaknar mitt i natten. Vem är det jag ser om inte HAN rakt framför mig? Jag försöker skrika, det går inte. Jag försöker springa, jag kan inte röra mig. Jag försöker viska, det kmr inte fram några ord.
Jag kan inte göra ngt.

Jag vaknar upp i "verkliga" livet. Livrädd. Glad över att det är en dröm. Johan var påväg till jobbet. Pussar mig hej då. Och jag är ensam igen. Jag somnar om, och det värsta händer igen. Jag somnar om och fortsätter på samma dröm där jag avslutade.

Jag ligger där i sängen skräckslagen. Jag kollar på honom, sedan efter en blinkining är han borta. Jag försöker ringa ngn, men hur ska jag förmedla känslan utan att jag kunde prata?

Natten blev till morgon. Jag var i någons slags trans. Jag kände inte igen mig själv. Typ som att jag var nerdrogad. Jag fick besök. Dem frågar vad håller på med, eftersom jag är på min vakt hela tiden.

Det slutar med att HAN kmr igen, men den här gången ser mamma honom också. Han var psykopat. Jag springer ut, iväg efter honom för att få reda på vad det är han vill. Jag känner att jag har kontrollen igen. Nu var det han som inte kunde prata, utan han sprang sin väg och jag följde efter honom. Jag hittar honom under plattformen/ taket som idag inte längre finns. Jag frågar honom massor av frågor, utan att få svar. Han tar fram en pistol. Och det enda jag hör är att ett skott avlossas. Jag tappar andan, men det var inte jag som blev skjuten, det var HAN. 

Undrar vad den här drömmen handlar om? Att jag ska våga släppa "kontrollen"? Att jag ska våga? Jag har ingen aning, men jag hoppas jag slipper drömma vidare på den här drömmen någon mer gång. Den var läskig!