Jag hade en dröm
Jag upplevde mitt livs värsta mardröm inatt!
När man inte kan skrika, gråta eller prata i drömmen får man panik. Jag ligger helt stel. Ingen hör mig. Ingen ser mig.
Jag var i Örbyhus Skola, men inte som det ser ut nu utan det var inte renoverat. Jag är under taket (som idag inte längre finns), jag minns inte riktigt vem personen i sig var, men det var en skum/ läskig typ. Han följde efter mig. Vart jag än gick. När jag var hemma stod han där, utanför fönstret, dörren vart jag än vände mig stod han där.
Även när jag hade främmande stod HAN där. Han hade kontrollen över mig. Han iaktog allt det jag gjorde, och inte gjorde. Typ som om att han hade en dosa på vad jag skulle göra och inte göra.
Jag var ensam hemma, och vaknar mitt i natten. Vem är det jag ser om inte HAN rakt framför mig? Jag försöker skrika, det går inte. Jag försöker springa, jag kan inte röra mig. Jag försöker viska, det kmr inte fram några ord.
Jag kan inte göra ngt.
Jag vaknar upp i "verkliga" livet. Livrädd. Glad över att det är en dröm. Johan var påväg till jobbet. Pussar mig hej då. Och jag är ensam igen. Jag somnar om, och det värsta händer igen. Jag somnar om och fortsätter på samma dröm där jag avslutade.
Jag ligger där i sängen skräckslagen. Jag kollar på honom, sedan efter en blinkining är han borta. Jag försöker ringa ngn, men hur ska jag förmedla känslan utan att jag kunde prata?
Natten blev till morgon. Jag var i någons slags trans. Jag kände inte igen mig själv. Typ som att jag var nerdrogad. Jag fick besök. Dem frågar vad håller på med, eftersom jag är på min vakt hela tiden.
Det slutar med att HAN kmr igen, men den här gången ser mamma honom också. Han var psykopat. Jag springer ut, iväg efter honom för att få reda på vad det är han vill. Jag känner att jag har kontrollen igen. Nu var det han som inte kunde prata, utan han sprang sin väg och jag följde efter honom. Jag hittar honom under plattformen/ taket som idag inte längre finns. Jag frågar honom massor av frågor, utan att få svar. Han tar fram en pistol. Och det enda jag hör är att ett skott avlossas. Jag tappar andan, men det var inte jag som blev skjuten, det var HAN.
Undrar vad den här drömmen handlar om? Att jag ska våga släppa "kontrollen"? Att jag ska våga? Jag har ingen aning, men jag hoppas jag slipper drömma vidare på den här drömmen någon mer gång. Den var läskig!
När man inte kan skrika, gråta eller prata i drömmen får man panik. Jag ligger helt stel. Ingen hör mig. Ingen ser mig.
Jag var i Örbyhus Skola, men inte som det ser ut nu utan det var inte renoverat. Jag är under taket (som idag inte längre finns), jag minns inte riktigt vem personen i sig var, men det var en skum/ läskig typ. Han följde efter mig. Vart jag än gick. När jag var hemma stod han där, utanför fönstret, dörren vart jag än vände mig stod han där.
Även när jag hade främmande stod HAN där. Han hade kontrollen över mig. Han iaktog allt det jag gjorde, och inte gjorde. Typ som om att han hade en dosa på vad jag skulle göra och inte göra.
Jag var ensam hemma, och vaknar mitt i natten. Vem är det jag ser om inte HAN rakt framför mig? Jag försöker skrika, det går inte. Jag försöker springa, jag kan inte röra mig. Jag försöker viska, det kmr inte fram några ord.
Jag kan inte göra ngt.
Jag vaknar upp i "verkliga" livet. Livrädd. Glad över att det är en dröm. Johan var påväg till jobbet. Pussar mig hej då. Och jag är ensam igen. Jag somnar om, och det värsta händer igen. Jag somnar om och fortsätter på samma dröm där jag avslutade.
Jag ligger där i sängen skräckslagen. Jag kollar på honom, sedan efter en blinkining är han borta. Jag försöker ringa ngn, men hur ska jag förmedla känslan utan att jag kunde prata?
Natten blev till morgon. Jag var i någons slags trans. Jag kände inte igen mig själv. Typ som att jag var nerdrogad. Jag fick besök. Dem frågar vad håller på med, eftersom jag är på min vakt hela tiden.
Det slutar med att HAN kmr igen, men den här gången ser mamma honom också. Han var psykopat. Jag springer ut, iväg efter honom för att få reda på vad det är han vill. Jag känner att jag har kontrollen igen. Nu var det han som inte kunde prata, utan han sprang sin väg och jag följde efter honom. Jag hittar honom under plattformen/ taket som idag inte längre finns. Jag frågar honom massor av frågor, utan att få svar. Han tar fram en pistol. Och det enda jag hör är att ett skott avlossas. Jag tappar andan, men det var inte jag som blev skjuten, det var HAN.
Undrar vad den här drömmen handlar om? Att jag ska våga släppa "kontrollen"? Att jag ska våga? Jag har ingen aning, men jag hoppas jag slipper drömma vidare på den här drömmen någon mer gång. Den var läskig!
Kommentarer
Postat av: Elina
Tack Carro :)
Ursch, hatar verkligen marddrömmar, hoppas du inte behöver drömma det så ofta!
Trackback
