Memories, feelings

Jag trodde jag visste vart vi hade varandra, men jag trodde tydligen fel. Jag trodde att en vänskap som vår inte skulle kunna glömmas bort, men det verkar inte bättre. Jag vet att det hänger på bådad parter, men hur tror du/ ni det känns för mig att bli utlämnad? Ensam? När ingen frågar mig, utan man är som bortblåst?

Att hitta på saker, det är det ni gör. Jag då? Jag blir inte ens tillfrågad längre. Jävligt kul!

Jag kan inte sluta att bry mig, fast jag egentligen vill det! Kan heller inte sluta undra hur det hade sett ut om vi fortfarande umgick allihop? 

Jag hatar att jag får den här känsan tillbaka. Hatar att känna mig ensam. Hatar att det ALLTID är jag som blir bortglömd! 


What do you say to taking chances?



Bubbis <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0