CarroJa

Nu befinner jag mig på krutudden. Med klumpen i magen, eller om det är min nervösa mage som är i farten. Vad vet jag. Det är lite kallt. Killarna är fulla. Jag är trött. Vill inte gå och sova själv. Och här lär jag få stå ut i några timmar. Enligt Johan. Drömde om Natalie inatt med. Kanske därifrån klumpen kmr ifrån? Allt kändes så verkligt. Tiden hade spolats tillbaka. Natalie levde. Allt jag sa till henne var "håll dig borta från stora vägar". Jag fick ett leende tillbaka. När hon sedan gick iväg för att gå på toa i ett köpcentrum. Det exploderade. Jag hörde hennes röst som sa: tack för varningen, men det här är ödet. Hon försvann ifrån oss igen. :( kmr jag någon gång att inse att hon verkligen är borta? Hon kmr iaf alltid att vara saknad till tusen! <3