Sorgen går inte att beskrivas i ord
Hur mkt sorg ska man klara av? Skulle inte år 2010 bli ett bra år? Vad fan hände??
Nu ligger jag i sängen med tårarna rinnandes ner från min kind. Ingen som ligger här vid mina fötter, eller under min säng.
Ingen att passa tassar eller svansen för. Ingen man ska kliva över när man ska in till köket, ingen som ligger i hallen. Ingen att mata, ingen som tar upp smulorna efter en, ingen att ut och gå med. Ingen som kmr och hälsar en välkommen hem. Min bästis är borta :'( Det är en enda tomhet som existerar. Snudd på att det ekar här hemma. Även fast alla i familjen är hemma, så känns det så ensamt och tomt.
Det man hör är snyftningar och en enorm stor saknad efter vår lilla bebis. Ska man vara "glad" över att man fick ha honom i 5 år? Under dessa 5 år fick han iaf uppleva kärleken, och det hoppas jag verkligen han kände.
Jag kmr ihåg mina ord så himla bra när beslutet var fattad: vrf? Han sitter där och fattar ingenting! Han fattar inte att promenaden han kmr få nu är den sista.Att han åt sin sista måltid idag. Han kmr inte fatta vrf han får åka bil. HAN FATTAR JU INGENtING!!! Hur ska jag kunna säga hej då för alltid?
Fast på ett sätt såg det ut som han förstod att det var slutet för honom. När jag satt där i hallen och pussade och kramade om honom. Och alla var ledsna, så skulle han ändå trösta. sänkte ner huvudet sådär super sött som bara han gjorde. Lilla bubben..
Att inte se honom ligga någonstans, skälla eller höra honom kmr vara det jobbigaste. Att få se alla hans grejor som ligger lite utspritt i huset..
Förutom ett brustet hjärta, tomheten och sorgen kmr han alltid att vara en stor del i familjen. Och alltid saknad
Nu ligger jag i sängen med tårarna rinnandes ner från min kind. Ingen som ligger här vid mina fötter, eller under min säng.
Ingen att passa tassar eller svansen för. Ingen man ska kliva över när man ska in till köket, ingen som ligger i hallen. Ingen att mata, ingen som tar upp smulorna efter en, ingen att ut och gå med. Ingen som kmr och hälsar en välkommen hem. Min bästis är borta :'( Det är en enda tomhet som existerar. Snudd på att det ekar här hemma. Även fast alla i familjen är hemma, så känns det så ensamt och tomt.
Det man hör är snyftningar och en enorm stor saknad efter vår lilla bebis. Ska man vara "glad" över att man fick ha honom i 5 år? Under dessa 5 år fick han iaf uppleva kärleken, och det hoppas jag verkligen han kände.
Jag kmr ihåg mina ord så himla bra när beslutet var fattad: vrf? Han sitter där och fattar ingenting! Han fattar inte att promenaden han kmr få nu är den sista.Att han åt sin sista måltid idag. Han kmr inte fatta vrf han får åka bil. HAN FATTAR JU INGENtING!!! Hur ska jag kunna säga hej då för alltid?
Fast på ett sätt såg det ut som han förstod att det var slutet för honom. När jag satt där i hallen och pussade och kramade om honom. Och alla var ledsna, så skulle han ändå trösta. sänkte ner huvudet sådär super sött som bara han gjorde. Lilla bubben..
Att inte se honom ligga någonstans, skälla eller höra honom kmr vara det jobbigaste. Att få se alla hans grejor som ligger lite utspritt i huset..
Förutom ett brustet hjärta, tomheten och sorgen kmr han alltid att vara en stor del i familjen. Och alltid saknad
Kommentarer
Postat av: Johanna
Kusin <3
Både du o milla har skrivit så fint.
Tårarna bara rinner ner ifrån kinden.
Vill inte tänka på hur ni har de.
Det är tur att sår läker iaf, synd bara att de ska bli ärr. <3
Postat av: elina
Jag beklagar! Vad fin hunden var!
Dem är så bara för söta!
Postat av: Carina
Kram kram kram kram
Postat av: mia
vännen min. fint skrivet.. usch, så himla jobbigt. ja kommer alltid finnas för dig. <3
Postat av: Helena
Så himla sorgligt. Många varma kramar å tankar till er å Söt-Isak <3
Postat av: Amanda
<3
Postat av: Emma,21 år & Gravid <3
Nu sitter jag här med,en tår i ögonvrån!
Usch så sorgligt Carro :(
Förstår att du är ledsen.
Skulle inte klara av att förlora våran Alfons :/
Kramar
Trackback
