CarroJa

Det är så det känns. Man klarar inte att vara på tipp topp hela tiden.

Man kan bli less, och det måste man få lov att vara. Jag vill inte försöka vara alltför neggo, men ibland har man inga bra dagar helt enkelt. Det behöver inte betyda att det är ngt som har hänt, men jag känner mig bara nere idag.

Ledsen typ. Men jag har inget att vara ledsen över, förutom att det börjar sakta sjunka in för  mig att Natalie verkligen är borta. Jag har inte velat inse det, men börjar nog göra det nu. Och det är nog det som skrämmer mig.

Jag städade häromdagen, och hittade studenkortet på klassen. Allt var så himla bra där. Alla var glada, lyckliga och livet stod utanför dörren, men inte för Natalie. Hon hann inte börja leva sitt liv förns någon annan snabbt tog det ifrån henne. Hur orättvist det än låter, så är det så jävla sant!

Jag får uppleva lyckan som hon en gång hade, men det känns inte rättvist att hon inte är här och vi lever den tillsammans.

Snart är det hennes födelsedag och det gör ju saken inte lättare direkt..

Jävla bajs fan tankar!!