CarroJa

Hatar att vara själv. Själv utan Johan eller att vara med någon. Liksom att vara helt själv, med mig ensam,.

Jag tänker så mkt då. Och ibland kanske jag inte är så snäll mot mig själv ens. Först tänker man på en rolig sak, som leder till ngt minne, som i sin tur leder till ngt som man vill tillbaka till. Som inte går.

Jag var iaf duktig och tog mig själv hårt i kragen (även om jag inte har någon krage på min t-shirt) och sprang ett spår i varvet. Ja, ett. Jag var as pepp. Men det var liksom as hårt och tungt att andas samt att springa.

Nog för att jag kanske inte har rört på mig tillräckligt länge, men såhär dålig brukar jag inte känna mig. Fick värsta krampen i magen efter ca 2/3 av spåret. Jag brukar kunna puscha på mig själv, tills jag når dit jag ska.

Men det funkade inte.. :s Jag kunde inte pusha på mig själv så som jag brukar kunna! Vem ska då kunna göra det, om inte jag själv?

Jag hoppas att det var en engångs förtelese. Må de ikke ske igen.

Blir ingen kräftis imorn heller.. Johan börjar jobba 22 idag och jobbar till 16 imorn. Alltså sover jag själv, och det tycker jag inte heller om.

Däremot så fick vi svar från mäklaren.. Det är det som är ljuset och det positiva just nu. :D





I will find the strengh.