Känslorna kmr när man är själv
Så länge jag har någon person med mig, så länge jag slipper vara själv är det lugnt. Men nu sitter jag här själv framför datorn, och känslorna har kommit.
Jag blir ledsen, tårarna rinner. Vad ska man göra? Vad kan man göra? Jag vet att det är nu i början som allt är som jobbigast när man vägrar inse sanningen. Jag vet att jag måste fortsätta leva mitt liv, men inte än. Det är för snart.
Natalie, hur sjukt är det inte att du inte finns här med oss? Hur sjukt är det inte att aldrig mer få en kram av dig, hur sjukt är det inte för din familj som mist sin dotter? Hur sjukt är det inte för Erik som har mist sin flickvän? Det är sjukt att ni skulle åka utomlands 2v när det hände. Allting är så sjukt!
Jag känner fort att det är overkligt, att det inte har hänt. Jag påminner mig själv av den dagen jag fick reda på allting. Dagen på jobbet, lunchrummet, samtalet med Elin, tårarna, Amandas stöd, hur jag inte ville inse sanningen av att du är borta och aldrig mer kmr tillbaka. Det ska inte behöva hända!
Jag är glad över att vi fick ett slut tillsammans på ett sätt. Vi fick vara med om studentskivan, studendagen och klassresan till Åland, då typ alla satt ute på däck för att vi mådde illa. Vi pratade om livet efter studenten, hur mkt du ville hem till Erik, hur mkt du älskar honom mer för varje dag som gick, hur glad du var över att jag träffade Johan för du visste hur mkt jag ville ha honom.
Allt var perfekt!
Sedan ska en ynka dag, då du är ute på dina promenader som du brukar göra, ngt sånt här hända. Man kan ju lugnt säga att ni var på heeelt fel plats vid fel tidpunkt. Ödet? Nej, och inte fan är det rättvist iaf!
Jag är inte speciellt stor
Jag är egentligen väldigt liten
Jag sitter på dina axlar
Jag hör när du ropar mitt namn
Jag följer dig vart du än går
Din själ kan se mig, men inte du
Jag är alltid med dig
Jag finns i dina drömmar
Jag delar din glädje som sorg
Jag skrattar med dig
Jag torkar dina tårar
Du gör mig stolt var dag
För jag ser hur du kämpar var dag
Din ängel
Jag vet att du gör det.. Du hjälper till fast du inte är här med oss personligen, med din själ känner man värmen och att du är närvarade<3
All kärlek och evighet till dig Natalie <3
En äkta Natalie Svensson pose :)
Jag blir ledsen, tårarna rinner. Vad ska man göra? Vad kan man göra? Jag vet att det är nu i början som allt är som jobbigast när man vägrar inse sanningen. Jag vet att jag måste fortsätta leva mitt liv, men inte än. Det är för snart.
Natalie, hur sjukt är det inte att du inte finns här med oss? Hur sjukt är det inte att aldrig mer få en kram av dig, hur sjukt är det inte för din familj som mist sin dotter? Hur sjukt är det inte för Erik som har mist sin flickvän? Det är sjukt att ni skulle åka utomlands 2v när det hände. Allting är så sjukt!
Jag känner fort att det är overkligt, att det inte har hänt. Jag påminner mig själv av den dagen jag fick reda på allting. Dagen på jobbet, lunchrummet, samtalet med Elin, tårarna, Amandas stöd, hur jag inte ville inse sanningen av att du är borta och aldrig mer kmr tillbaka. Det ska inte behöva hända!
Jag är glad över att vi fick ett slut tillsammans på ett sätt. Vi fick vara med om studentskivan, studendagen och klassresan till Åland, då typ alla satt ute på däck för att vi mådde illa. Vi pratade om livet efter studenten, hur mkt du ville hem till Erik, hur mkt du älskar honom mer för varje dag som gick, hur glad du var över att jag träffade Johan för du visste hur mkt jag ville ha honom.
Allt var perfekt!
Sedan ska en ynka dag, då du är ute på dina promenader som du brukar göra, ngt sånt här hända. Man kan ju lugnt säga att ni var på heeelt fel plats vid fel tidpunkt. Ödet? Nej, och inte fan är det rättvist iaf!
Jag är inte speciellt stor
Jag är egentligen väldigt liten
Jag sitter på dina axlar
Jag hör när du ropar mitt namn
Jag följer dig vart du än går
Din själ kan se mig, men inte du
Jag är alltid med dig
Jag finns i dina drömmar
Jag delar din glädje som sorg
Jag skrattar med dig
Jag torkar dina tårar
Du gör mig stolt var dag
För jag ser hur du kämpar var dag
Din ängel
Jag vet att du gör det.. Du hjälper till fast du inte är här med oss personligen, med din själ känner man värmen och att du är närvarade<3
All kärlek och evighet till dig Natalie <3
En äkta Natalie Svensson pose :)
Kommentarer
Postat av: Milla
Vi såg The Lost & sen var House of vax på tvn också :p
Postat av: mia
jag älskar dig carro <3
Postat av: Anonym
<3 <3
Trackback
