CarroJa

Allt kretsar kring en sak, farfar. Jag satt i vardasrummet när pappa kommer in. Han pratar om det farfar har sagt till honom och han för det vidare till mig. Så som " Om de undrar nånting så fråga gärna, sen kan det vara för sent". Det lät så jobbigt när han satt där och pratade om sin pappa utan tårar. Själv satt jag i soffan, ville inte grina framför honom. Jag hade gråten i halsgropen. Men jag klarade mig, för den här gången. Sen flög mina tankar iväg. Efter att pappa hade sagt att han inte tror att han kommer att klara sig längre än till sommaren. det är typ 6månader! 6jävla korta månader!  Då tänkte jag på begravningen, hur vi kommer att sitta i kyrkan, efter att begravningen är över, alla människor som är där. Några släktingar som man vet knappt att man är släkt med som ska komma och krama om en och säga hur ledsna de är. & hur ofta var de då & hälsade på honom när han var frisk? Hur ofta var de med honom? Då blir jag arg! Men jag kan inte veta säkert hur det kmr att bli. 

Jag kmr nog att vara ledsen när han väl är borta. & innan så kmr jag nog vara arg, irriterad. Men då vet ni vrf. Jag ska försöka att leva på som vanligt fast hälsa på farfar, krama om honom de gånger jag träffar honom och de gånger han är hemma.  I will miss him <3