CarroJa

Döden är ganska så fräck ändå. Den/det tar de vi älskar mest ifrån oss. Visst älskar man sina djur? Hur som haver, vårt älskade marsvin som levde till 9 års ålder dog idag. :'( Jag ville egentligen inte se henne då jag såg vårt andra marsvin död. hemskt! Jag vill inte se det sista av henne helt stendöd. Vilket jag också gjorde.

Jag hör nu hur någon tömmer buren, om det är mamma eller pappa vet jag inte. Skulle nog tippa på pappa. mannen i huset. Isak verkar inte fatta ngt som vanligt, eller så gör han det? Just för tillfället svansar han efter mig, för han lär ju tro att jag är en löpande tik (blöder näsblod i floder)

Som en kompis har sagt och oftast stämmer bra, man får se på det som är positivt i det som är negativt. Vi hade Aliz trots allt i 9 år, Vilket är en väldigt hög ålder när det gäller marsvin. Hon trivdes hos oss helt enkelt och jag kan ju inte neka att det känns att hon har gått bort. Jag försöker att vara starkt med att inte gråta, för jag vill inte det.

Jag kan inte sluta att tänka på att hon dog själv :'( Själv i sin bur. Ziri hade iaf Aliz vid sin sida, Aliz hade ju ingen, nobody! Hoppas verkligen att hon inte kände ngt för hennes skull, men sånt kan man ju inte veta.




Ziri & Aliz våra marsvin som nu är i marsvins himlen? :)